Ska alla tecken låta?

pressbildFoto: Misha Pedan

Lipparella bad tre tonsättare skriva var sitt stycke för sin speciella blandning av instrument.
Tonsättarna fick bestämma själva vilken text de skulle utgå ifrån.

Lisa Streich, (född 1985 i Tyskland och numera bosatt på Gotland), valde att utgå från Inger Christensens diktsamling Alfabet. Christensens diktsamling från 1981 är ett banbrytande verk där författaren förhåller sig till både den matematiska talserien som formulerades av Leonardo Fibonacci på 1200-talet och vårt alfabet. Av diktsamlingens 14 delar och 33 dikter fastnade Streich för den 6:e dikten och särskilt ett ord i dess mitt: Fikonträdet , vilket också blev titeln på hennes stycke.

Per Mårtensson  (1967) valde en bilddikt, Al Jazeera  (1993), av Lars Mikael Raattaama, Det är en dikt som mestadels består av skiljelinjer, punkter, komman och däremellan, som insprängda efter en bomb, fragment av ord. Mårtensson har i sitt stycke infogat citat från olika samtal och seminarier kring komposition och kring Raattaamas dikt. Hämtat
ur hans stycke kommer frågan ”Ska alla tecken låta?” vilket vi kom att välja som titel på vårt program.

Erik Peters  (1970) utgår från en dikt av Ingeborg Bachmann, Tema och variation  ur diktsamlingen Den uppskjutna tiden  (1953). Den österrikiska diktaren är en av förra seklets mest inflyteserika författare. Tidigare i år kom Utplåna
fraserna–föreläsningar, tal och utvalda texter  på Ellerströms och hennes samlade dikter Vandra, tanke,  gavs ut 2014 på samma förlag.

Vi har valt att uppföra de tre styckena på olika vis, iscensatta i fyra miljöer.

Den välbevarade gården Svindersvik i Nacka med sin paviljong från 1783 är inte bara en av våra allra finaste konsertsalar utan också den kanske mest okända. Lipparellas barockinstrument och rummet är som gjorda för varandra. I tre nyskrivna experimentella verk möts det gamla och det nya.

På Rönnells Antikvariat, ett rum omgärdat med böcker från golv till tak, uppstår en helt annan slags lyssning och
akustik. Vår föreställning med fokus på både musik och text får en självklar förankring på denna samlingspunkt för poesipubliken.

Färgfabriken med sina stora öppna rum och sin vana vid samtidens uttryck öppnar verken och iscensättningen för ytterligare perspektiv.

Den fjärde platsen gör förmodligen sin debut som konsertsal. Första Hötorgshuset vars entré utsmyckades av Olle Baertling 1960 är numera en sluten passage. Lipparella har fått möjlighet att göra en konsert här en söndag när kontoren på de 19 våningarna är stängda. Rummets efterklang och Baertlings kraftfulla muralmålningar är så helt annorlunda än den gustavianska inredningen på Svindersvik.

De fyra rummens karaktär och form blir de tre verkens scenbild. Platserna som är varandras ytterligheter kliver in som aktiv del i kompositionerna och upplevelsen. Och för att anspela på Mårtenssons fråga om alla tecken ska låta: Hur låter en plats? Vilken verkan har platsen på musiken och texten? Kan Streichs Fikonträd förbli sig självt när det
flyttas mellan Svindersviks bortglömda paviljong och Rönnells Antikvariat? Välkomna till ett möte mellan fyra barockinstrument, en kontratenor, tre nyskrivna stycken musik och fyra platser.

Karl Dunér & Lipparella september 2016

RECENSION:

Lipparella recension Nutida Musik